Något som är det absolut svåraste att få till är enligt mina erfarenheter en ordentlig start av projekt samt en erfarenhetsåterföring/återkoppling. Men jag har börjat undra om vi inte försöker göra det i för stora bitar hela tiden.
AAR (after action review) heter en teknik som bland annat räddningstjänsten har provat att köra efter övningar och utryckningar. Den har sedan 80-talet använts inom både försvarsmakten och räddningstjänsten i USA, Canada och Australien. Den bygger på 18 minuter och 4 frågor som ska besvaras och berör vad som hände, varför det hände och hur vi kan göra bättre nästa gång.
Här hos MSB verkar det finns en liten avgiftsfri webbkurs om metodiken, här är en utvärdering efter ett år med metoden.
Då vi jobbar i så långa projekt så är detta något som vi borde kunna göra månadsvis, framförallt i samverkansprojekt och då fokusera på hur samarbetet fungerar. (Själva projektets framdrift fångas ofta upp i “de vanliga” kanalerna).
- Vad förväntades hända? Vad var uppgiften?
- Vad hände?
- Varför blev det som det blev (fokus på VAD inte VEM)?
- Vad kan förbättras och hur?
Retrospectives som används inom den agila världen handlar om att se vad som fungerar i sättet de arbetar på. Här pratar de ofta om vad som lyfter gruppen och vad som håller den tillbaka, eller vad de ska fortsätta göra, sluta göra eller börja göra.